Föl diar ofta, i början upp till 7-8 gånger i timmen. Det är i princip alltid fölet som tar initiativet till digivning och det brukar vara efter vila, längre stunder av aktivitet eller när fölet blivit skrämt.
Av Margareta Rundgren, Universitetslektor, AgrD, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU hippocampus.slu.se
Föl diar mycket ofta
Föl är så kallade följare, vilket innebär att de följer modern och flocken, så snart de kommit på benen, till skillnad mot kalven som ligger gömd den första tiden. Dessa sätt att leva avspeglas också i de båda djurslagens digivningsbeteende. Fölet diar flera gånger i timmen och stoet behöver därför inte kunna lagra några stora mängder mjölk. Kalven däremot diar ungefär lika många gånger per dygn, som fölet gör per timme, vilket medfört att korna måste lagra mjölken. Däremot är det i princip inte någon skillnad i mjölkproduktion mellan ett sto och en köttrasko i samma storlek.
Hur ofta diar föl?
Första veckan diar fölet 7-8 gånger i timmen och får mjölk. Dessutom diar det 3-4 gånger till utan att få någon mjölk. Digivningsfrekvensen sjunker sedan, andra veckan diar det ca 4 ggr per timme. Sedan sjunker frekvensen långsammare, så att den vid 5-6 veckors ålder diar ca 2 ggr per timme. Vid 5 månaders ålder, då många föl avvänjs, diar det ca 1 gång per timme och vid 8 månader ca 1 gång per två timmar. Det är i princip alltid fölet, som tar initiativet till en digivning. Förutom efter vila och längre stunder av aktivitet diar fölet också när det blivit skrämt, vilket tyder på att digivningen inte bara är näringstillförsel utan också har en social funktion.
Hur mycket mjölk ger stoet?
Det är mycket svårt att mäta stons mjölkproduktion, just på grund av att juvret är anpassat för att ge mjölk ofta, men lite åt gången. Generellt räknar man med att ston av större raser producerar mjölk motsvarande 2-3 % av sin vikt per dag, medan ponnyston i regel producerar mer i förhållande till sin storlek. Skillnaden mellan olika ston av samma ras är troligtvis också stor, vilket avspeglas i fölens viktökning under digivningsperioden. Mjölkproduktionen varierar också beroende på var i laktationen stoet befinner sig. Under de första månaderna är produktionen större än senare i laktationen.
Stoets kroppsvikt laktationsmånad
kg 1 2 3
200 7,5 9,0 6,4
300 10,1 12,3 8,7
400 12,5 15,2 107
500 14,8 18,0 12,7
600 16,9 20,6 14,5
700 19,0 23,1 16,3
800 21,0 25,5 18,0
Vad innehåller mjölken?
Jämfört med komjölk innehåller stomjölk mindre fett och protein, men mer mjölksocker, laktos. Sammansättningen ändras under laktationens gång, men förändringarna är störst i början. Proteinhalten är högst i början när fölets viktökning är stor och sjunker sedan. Laktoshalten däremot stiger. Fetthalten är relativt konstant, men varierar beroende på hur mycket grovfoder stona får. Ston som får mycket grovfoder har fetare mjölk än sådana som får mycket kraftfoder. Dessutom ger feta ston fetare mjölk än magra ston. I en svensk studie av mjölkens sammansättning hos varmblodiga travston från 4 dagar efter fölning till 190 dagar, var fetthalten något högre än i utländska studier. Detta kan troligen förklaras av att stona dels var i gott hull, dels levde på bete eller en stor andel grovfoder.
vvvvvvvvvvvvvvvvvvPeriod, dagar
vvvvvvvvvvvvvvvvv4-28 29-83 86-191
Fett % vvvvvvvvvv2,00 1,87 2,00
Protein % vvvvvvv2,45 2,09 1,82
Laktos % vvvvvvvv6,2 6,4 6,5
Den första mjölken, råmjölken, har mycket hög proteinhalt. En stor del av detta protein är de antikroppar som fölet måste få i sig under det först dygnet. Råmjölken har dubbelt så hög ts-halt som den vanliga stomjölken. Innehållet av mineralämnen och vissa spårämnen är också högre. Halten av järn och koppar, som är viktiga för blodbildningen, är avsevärt högre i råmjölken än i den vanliga stomjölken. Fett- och laktoshalterna är däremot något lägre i råmjölken.
Källa: Margareta Rundgren, Universitetslektor, AgrD, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU hippocampus.slu.se
Foto: Åsa Pernes
