Det här är berättelsen om Maria och hennes ponny Cinzano som när han var sju år gammal började att ”skaka på huvudet”, headshaking. ”En svår och luddig sjukdom” som en av veterinärerna sa till Maria, den kan ta sig uttryck på många olika sätt och vara mer eller mindre allvarlig.
Allt började sommaren 2008, när jag red så blev Cinzano ibland irriterad på flugorna, ”han slog bort dem” det var inte något jag reagerade på först, men jag tyckte även att han stod emot lite när jag red. Han fortsatte att slå bort flugor och beteendet ökade så jag blev lite fundersam, jag kontaktade en veterinär som gjorde en undersökning av hans tänder och som även kände igenom hela honom, hon hittade inte något fel på honom.
Jag nämnde att jag hade läste på lite om headshaking, men hon verkade inte vara så insatt i det ämnet, jag fick rådet att åka hem och gå igenom hans utrustning, prova nytt bett, padd under sadeln osv.
Men ingenting blev bättre av att jag ändrade utrustningen, utan istället så ökade det här med att ”slå bort flugor” successivt, nu var det inte bara flugor, utan reaktionen kom även vid andra tillfällen än när jag red. Jag kunde se honom stå i hagen och ”slå med huvudet” han fick inte någon ro att beta, utan han stod bara och skakade. Nu tog jag en ny kontakt med en annan veterinär, hon gick igenom Cinzano och jag fick även longera honom, hon konstaterade att han nog hade headshaking. Den här veterinären var mycket kunnig i frågan och hade även en del kontakter med Veronica Roberts som arbetar på Regionhästsjukhuset Strömsholm, veterinär Veronica Roberts har varit med och utvecklat både diagnostik och behandling av hästar med headshaking syndrom.
Jag fick med mig antihistaminer hem för att se om det kunde hjälpa eller mildra hans problem, men ingenting förändrades. Under vintern 2008 stegrades problemen ännu mera, nu kunde han även få de här attackerna när jag ryktade honom, han påverkades starkt av vädret och vissa dagar kunde han bara stå och skaka. Det kunde i vissa fall uppstå mycket obehagliga situationer då han blev okontrollerbar, till slut känner man inte igen sin egen häst!
Den tredje veterinärkontakten tog jag i november, nu åkte jag till en klinik där de gick ned munhållan och tittade på honom. De hittade inte något som kunde orsaka honom de problemen som han hade, så deras slutsats blev att det var headshaking som Cinzano hade, jag fick inte så mycket information bara att ”headshaking var ett luddigt begrepp och att sjukdomen kunde ta sig olika uttryck mer eller mindre allvarliga”. Den här gången fick jag med mig butta hem, inte heller det hjälpte.
Precis som alla andra som har eller har haft en häst med headshaking syndrom så har jag provat på mycket, förutom ändrad utrustning, butta, antihistaminer så har jag haft nosnät, homeopat medicin och vi bytte faktiskt även stall för att se om han skulle må bättre av ett miljö ombyte.
Men i vårat fall var det inte något som hjälpte. Som sista alternativ så valde vi att låta Cinzano få gå i sin hage och vila för att se om en längre tids vila kunde påverka sjukdomen positivt, men tyvärr så gjorde inte vilan någon nytta. Återigen vände jag mig till veterinär nr2 och hon dömde nu ut honom, Cinzano slog så kraftigt med sitt huvud och var dålig oavsett årstid och väder, så man bedömde att en operation inte skulle kunna hjälpa honom.
Knappt 1,5 år efter att han hade insjuknade så gick det inte längre, jag fick ta bort honom, han mådde inte bra, han kunde inte ens gå och beta i sin hage i lugn och ro, så han fick somna in.
När sådan här saker sker så måste man tyvärr även hålla på med andra tråkiga saker, när jag kontaktade försäkringsbolaget så ville de först inte ersätta mig, men min veterinär hjälpte mig, hon kontaktade mitt försäkringsbolag och förklarade vad som hade hänt, de gick igenom journalerna och till slut så beviljades jag ersättning.
Jag har funderat mycket på vad som kan ha hänt, jag hade ju haft Cinzano sedan han föddes och jag visst ju ”allt” om honom. Innan sommaren 2008 hade han aldrig haft några sådan här problem, han hade alltid varit en frisk och glad ponny.
Jag har även tänkt en hel del på de olika personer, främst veterinärer som jag har träffat på under den här tiden, kunnandet och intresset om headshaking har varierat, allt från knappt hört talas om det till att veta de senaste inom forskningen. Jag inser att jag hade tur som hade en bra, kunnig och hjälpsam veterinär.
