Kroppsspråk, nyckeln till lyckad kommunikation med din häst

1 oktober, 2009

Jag som skriver denna artikelserie heter Jessica Åman. Min hästkarriär satte igång vid 6 års ålder med ponnyhoppning och dressyr. Hästarna har följt med sedan dess. Jag har haft framgångar med härliga individer som jag utbildat och tävlat i dressyr på nationell och internationell nivå, men också många motgångar som skador och andra tragiska händelser har drabbat mina hästar under åren.

Ger du dig in på att utbilda hästar (amatör eller proffs) får du räkna med att allt kan hända, det finns ingen spikrak väg till toppen. Häst och ryttare måste matcha varandra på alla plan. Du ska hitta rätt tränare som kan guida dig fram mot målet, självklart måste du först ha ett mål om du vill bli bättre. Tålamod är ett ord du bör lägga på minnet, utan det kommer du aldrig att lyckas. Med rätt ambitioner kommer du långt. I strävan mot målet måste du hela tiden sätta hästen i främsta rummet. Hästen bör ha rätt fysiologiska förutsättningar från början. Sen ska ryttaren se till att förbereda hästen både fysiskt och mentalt på rätt sätt för att kunna nå sina uppsatta mål.
Ryttaren bör hela tiden vara observant på skaderisken. I vår iver att utvecklas och utbilda hästen kan det lätt bli ensidigt och monotont arbete. Ensidigheten leder till överbelastning, överbelastning till permanent skada. Variation i träningen är lika viktigt för hästen som för vilken elitsatsande idrottsman som helst. Att lägga upp rätt träningsschema är avgörande för om du lyckas eller ej.

I den första artikeln tar jag upp vad jag anser är framgångsfaktorerna till lyckad kommunikation och inlärning. Till min hjälp har jag Louise och Ronny Åman. Louise arbetar som dressyrtränare och hästutbildare. Lollo har själv utbildat och tävlat hästar till svår klass och många av hennes elever har varit framgångsrika på tävlingsbanorna under åren.
Ronny Åman är en välkänd profil i hästvärlden. Han har medverkat i ett flertal tv-program om hästar och hästhantering. Ronny utbildar och tävlar hästar i westernridning, tävlar på nationell och internationell nivå med goda resultat. Han är också känd för sin förmåga att läsa av hästars beteende och kroppsspråk.

Lollo och Ronny Åman driver sin verksamhet på Djurtorp Training Center utanför Norrköping. Tillsammans arbetar de med hästar: Inridning, vidarutbildning, kursverksamhet, clinics och träningar varvas i det dagliga arbetet på gården. Vill du som ryttare rida in din häst själv men är osäker om du klarar ut det? Då är du välkommen till Djurtorp Training Center. Du och din häst bor på gården och under säkra förhållanden med bra handledning rider du in din häst själv.

Framgång
Oavsett vad du ska lära din häst för konster: hoppning, dressyr, westernridning, körning mm. så  handlar det ALLTID om samma sak: Häst är häst och det finns inget rätt eller fel vad det gäller inlärning och dressering.

Om vi ser på hästen som det flyktdjur det egentligen är, så ska vi för det första inte tillfångata den och för det andra absolut inte upp på dess rygg.
Jag är uppvuxen med dessa fantastiska djur och har haft hästen som en naturlig del av vardagen i hela mitt liv. Vissa snälla och oproblematiska, andra mindre bussiga så kallade ”problem hästar”

Jag har sett många olika varianter genom åren eftersom mina föräldrar (Lollo och Ronny Åman) arbetar med hästar och människor dagligen. Så under mina 26år har jag bevittnat många så kallade ”problemhästar” på vår gård.

Problemhäst är ett begrepp som nämns i många sammanhang. Lastproblem, hästen går på bakbenen, den går till attack mot sin ryttare eller så beter sig hästen annorlunda på tävling. Vad är då problemet?
Hästen är ett flyktdjur, flyr eller fäktar beroende på rangordning och situation. Människan kommer för hästen ALLTID att vara ett rovdjur. Att vara i fångenskap är inte naturligt för hästen. Att ha en människa på ryggen är absolut inte naturligt.

Människan måste först förstå det för att kunna dressera djuret på ett effektivt sätt. Hästen är samtidigt ett flockdjur som reagerar på minsta möjliga signal från sin flock, alltså en detalj till som vi bör känna till. När hästen flyr, skyggar för saker eller går till attack är det ett helt naturligt beteende för att klara sig undan eller besegra sin fiende… människan. Problemet är alltså inte hästen utan människan.

Din uppgift till att börja med är: att skaffa dig djurets förtroende, efter det ska du se till att bli flockledare, nr 1.

  • Steg 1: Skapa förtroende, en bra relation till din häst.
  • Steg 2: Gör dig själv till tydlig ledare.

Det handlar om svart eller vitt, att upprepa och att vara konsekvent!

Om du misslyckas med någon av de ovanstående uppgifterna är det mer tur än skicklighet om du lyckas att dressera din häst utan att skada dig.
Kom ihåg: hästen reagerar inte med försvar om den inte känner sig försvarslös, hotad eller skadad.

En häst väger mycket, har starka muskler, bra bett i de tillsynes oskyldiga tänderna. Om vi låter det gå så långt som till ”problemhäst” kan det eller rättare sagt blir det riktigt farligt.

Så fel det kan bli…

  • Tre personer och en unghäst.
  • Människa = rovdjur, ska upp på den ej inridna unghästens rygg. En person smyger försiktigt upp på sidan av den unga hästen med ett krampaktigt tag i sadeln. En annan håller fast i ryttarens underben, medan den tredje står framför den skräckslagna och smått hysteriska unghästen, viskande såå ja, såå ja. Upp i sadeln och iväg.

Vad blev fel?
Tre människor är inte bättre än en. Unghästen känner sig helt fast i den här situationen. Panik och osäkerhet, ingen från flocken finns där, bara tre rovdjur. I den situationen har vi inte skapat något förtroende.

Jag har sett och vet om många som gör på detta sätt. Personligen är jag fascinerad över att det inte händer fler olyckor än vad det gör. Om nu personerna lyckas övertyga hästen att det är OK med denna metod är det bara att gratulera! Om de istället fick en bockande, stegrande panikslagen häst, så är det en lång väg tillbaka till förtroendet.

Ronny har under många år jobbat med hästars problem med människor. Ofta handlar det om feltolkning mellan djur och människa, i många fall ren okunskap om hästens naturliga beteende.

Vi ryttare behöver bli medvetna om hur vi kommunicerar med våra hästar. Vi tänker inte alltid på hur vi går och står eller hur vi viftar med armarna men kom ihåg att hästen läser av dig innan du har kommit in i boxen eller hagen. Hur vi pratar, vårt röstläge påverkar också hästen. Det är viktigt att djuret förstår oss redan från marken innan vi slänger oss upp i sadeln och kräver att den ska göra allt vi ber den om.
Lär dig att signalera på hästars vis. Se på hästen i hagen, studera och var uppmärksam. Lär du dig inte det kommer hästen aldrig att förstå vad du menar, om den ändå försöker förstå kommer den alltid att känna sig osäker och otrygg.

- Lär dig att kommunicera på hästars vis
- Var lyhörd och uppmärksam på signaler
- Var ödmjuk, var det hästen eller du som gjorde fel?
- Hästen läser av dig innan du tagit i den, eller sagt ett ljud

Att göra minsta möjliga fel
Frågor till Ronny och Lollo Åman

1. Vad anser ni är den viktigaste framgångsfaktorn vad det gäller inlärning av häst?
- Förutom hästens fysiska förutsättning. Behåll hästens positiva inställning till arbete (fysisk och psykisk avspänning) Hästen lär sig när trycket upphör, inte så länge du trycker, drar eller klämmer på den. Efter att du har gett en hjälp till hästen bör du ge efter på trycket för att hästen ska förstå hjälpens innebörd.

2. Hästar är olika varandra både fysiskt och mentalt. Ras, storlek och temperament kan variera mycket från individ till individ. Betyder detta att djuren lär sig olika lätt?
- Ja, hästen är en individ oavsett ras. En känslig, lyhörd och lättlärd häst förblir inte lättlärd med fel ryttare. Är ryttaren okänslig, sitter snett i sadeln eller om personen aldrig ger efter på hjälperna kommer hästen att trubbas av. Ryttaren påverkar och präglar hästen enormt mycket.
En känslig häst kan trubbas av och en okänslig häst kan med rätt hjälper bli mycket lyhörd.

3. Vad tycker ni är största felet människan gör i sin hantering med häst?
- Vi förmänskligar hästen! Ryttaren förväntar sig att hästen skall först människans språk och signaler, då det är lättare för oss att härma hästens beteendemönster.

Rätt eller fel?
Jag sa tidigare att jag är uppvuxen med hästar. De har varit en del av mitt liv så länge jag kan komma ihåg. Jag har också haft förmånen att växa upp i ett blandrasförhållande westernridning/dressyr.

  • Dressyr = Ordning och reda, korrekt sits, hästen i fokus, inlärning, upprepa, vidarutbilda, analysera, utvärdera, vidareutveckla och förbättra.
  • Westernridning= På och av, undan för tryck, inlärning, upprepa, vidareutbilda, analysera, utvärdera, vidareutveckla och förbättra.

I båda fallen lär jag hästen något. I båda fallen upprepar jag för att hästen ska förstå mina hjälper, signaler. Jag vill att hästen ska vara lyhörd för mina hjälper.
Det som i stora drag skiljer grenarna åt är tryck. Tryck i sadeln, i handen och för skänkeln. Dressyrryttare vill ha hästen med ett lätt stöd för alla hjälper medan westernhästen ska vara helt ”fria” från hjälperna.

En stor uppgift som jag har tagit på mig är att ”medla” mellan western och dressyr. I westernsammanhang får jag försvara dressyrens ”snobberi”. Många upplever dressyrryttare som högtravande människor som ser ner på alla andra grenar utom sin egen. Dressyrryttare vet bäst!

I Dressyrsammanhang måste jag försvara och förklara westernridningen. Western är inte rumsrent. De kastar lasso och jagar kossor. Sliter i hästarnas munnar och bär pistol.
VARFÖR ska vi slösa så mycket energi på att se ner på andra grenar, när vi bör titta bortom kläderna och utrustningen och plocka godbitarna. Det finns ingen rätt eller fel. Ska vi utvecklas som hästmänniskor så måste vi inse att vi aldrig blir fullärda. Utveckling och kunskap föds när vi vill lära mer och när sinnet är öppet.

SKIPPA FÖRDOMARNA, det finns dåliga ryttare och trångsynta hästmänniskor i alla discipliner. Du utvecklas inte genom att fasa dig över dessa människor, titta på de goda exemplen och ta för dig av deras kunskap.

Var ödmjuk
Vi ska inte sitta på hästens rygg, det är inte naturligt att lära hästen konster, hästens mun är inte anpassad för betsling, hästens blodcirkulation försämras med mycket vistelse i boxen, INTE- listan kan bli mycket lång eftersom hästen överhuvudtaget inte ska vara i fångenskap.
I frihet lever hästen på ett helt annat vis, det får vi ALDRIG glömma.

Nyckeln till lyckad kommunikation

  • · Bli medveten om ditt kroppsspråk
  • · Var konsekvent och ha tålamod
  • · Upprepa och var tydlig
  • · Ge hästen tid att utvecklas mentalt och fysiskt
  • · Lär dig hästens beteendemönster
  • · Var ödmjuk inför din och andras discipliner/grenar
  • · Lär dig av andras erfarenhet
  • · Dela med dig av din kunskap

Men framförallt ska du vara ödmjuk mot det trogna djur som ställer upp att bära omkring med ett rovdjur på ryggen. Det är inte naturligt för hästen men den gör det ändå. Var fascinerad över att DU är flockledare över ett djur. Hästen gör som du säger att den ska göra, signalerna du sänder ut kan lätt misstolkas. Hästen kan inte läsa dina tankar, den kan bara reagera på hjälperna du ger. Fattar hästen galopp när du ber om trav… vem gjorde fel du eller hästen?

Artikel 2
I nästa artikel får du veta hur vi på Djurtorp Training Center arbetar med inridning av häst.

Jessica Åman
Hälsoutvecklare och inbiten dressyrryttare

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: