Mitt mål med mina hästar är att kombinera det bästa av två världar!

10 januari, 2013

För att få fram en bra avkomma efter sitt sto så väljer de flesta uppfödarna oftast väldigt noga bland de godkända hingstar som vi kan se dels på bruksprovet eller på olika ”hingsttåg” som åker runt i Sverige och visar upp sig.
Resultat och hur tidigare avkommor har ”lyckats” är också avgörande för valet av hingst, det är ingen skillnad när Helena Savander ska välja hingst till sitt ston, skillnaden ligger i att hon har en egen vision och vill förena det bästa av två världar.
.

När jag först hörde om Greta, Helenas föl blev jag nyfiken, vilken spännande kombination PRE och Zuidenwind, lägg därtill att Greta är ett embryotransfer föl, vilket inte är helt billigt. Jag kontaktade Helena för att få veta mera om hennes tankar och idéer med sin häst uppfödning.

Varför PRE och halvblod? jag har en egen vision svarar Helena, jag vill ha en ”ganska fin häst” en vacker häst som är trevlig att rida på, mjuk, bra ridbarhet och som har ett vettigt huvud.
Jag vill inte ha en som tvärvänder i skogen eller en explosiv häst som far runt, jag är för gammal för att trilla av och förresten så är det bara proffs som kan rida dem. Det är därför jag kombinerar det bästa av två världar, PRE hästen som har nästan allt det som jag önskar mig och halvblodshingstar.

När jag hör Helena lyriskt berätta om alla goda egenskaper som PRE hästarna har så undrar jag förstås vad halvbloden kan tillföra, vad är deras insats i ”det bästa av två världar”? Det är deras gång jag vill ha, svarar hon raskt. Jag tycker att PRE hästarna kan vara lite korta i steget och lite markbundna, jag vill även ha mera swung, halvbloden har ett luftigare steg och de har bättre gång, här gör Helena en liten paus, inte alltid förstås men oftast tillägger hon och det finns PRE hästar som har allt det där också.
Ska man kunna tävla och konkurrera mot halvbloden här i Sverige, fortsätter Helena så behöver man mera gång i hästarna annars är det svårt, optimalt skulle vara att ha PRE hästens framben och halvblodens bakben, vilken dröm.

Jag är mycket noga när jag planerar mina ”föl” förklarar Helena, jag använder mig bara av de bästa individerna, mina ston är meriterade renrasiga PRE hästar och hingstarna som jag väljer är mycket bra. Just nu har jag två dräktiga PRE ston hemma, så nästa år får jag förhoppningsvis ett föl efter Sir Donherhall ll och ett föl efter hingsten Highcruiser 1135, det ska bli spännande att se.

Fick du något föl i år? I somras fick vi ett föl och det var Greta, hon är ett embryo transfer föl efter Lussan (Lucida) ett av mina första två ston, tyvärr så gick det fel vid en tidigare fölning så hon kan inte bära fram några egna föl, till henne hade jag valt hingsten Zuidenwind. Jag är glad att det blev ett stoföl för jag ville få en avkomma som jag kunde fortsätta att avla vidare på, det var därför som jag valde att göra en embryotransfer, men det är inte gratis att göra en sådan sak, dyrt!

Du var en av de första som importerade PRE hästar? Nej, det fanns ca 15 PRE hästar i Sverige när jag 2001 köpte in mina två ston, men det fanns nog bara ett brunt sto innan jag tog hem mina hästar, ett skimmel sto och ett brunt sto.  Jag åkte ner till Spanien utan att veta eller kunna så mycket om de här hästarna, jag hade sett en bild och föll för deras vackra uppsyn, tidigare har jag fött upp hundar och jag har alltid tyckt att halslinjen och frampartiet är viktigt både hos hundar och hos hästar.
När jag åkte ned så hade jag bestämt mig för att jag skulle jag köpa en häst, ett svart eller ett brunt sto, men så blev det inte. Miriam, hästmäklaren och jag åkte runt i sex dagar och filmade och tittade på mängder av hästar, jag såg många hästar och fick lära mig mycket, bland annat att ston inte var så populära, de uppfattas som lite ”svåra”. När vi en av de sista dagarna kom till dagens försäljnings stall så såg och hörde jag en skimmel som ”bara gapade och skrek”, det var ”Ebba” hon och jag fick genast någon sorts kontakt, du vet hur det är – det bara känns rätt, henne måste jag ha tänkte jag genast. Jag ringde snabbt hem till min man och frågade ”kan jag köpa två hästar?”, det gick förstås bra. Ebba och Lussan blev mina två första PRE hästar och de är grunden i min uppfödning.

Helena om:
Pre hästen,  Den är vacker, modig, har en bra ridbarhet, är skön att sitta på, har bra temperament/vettigt huvud helt enkelt en underbar häst!
Halvbloden, har fin gång, luftigt steg, bra bakben,

Smått och Gott om Spanska Hästar

PRE – Pura Raza Española – Ren spansk ras

PRE Häst, Andalusisk Häst eller Spansk Häst, är alla dessa hästar samma ras? När jag sökte information om PRE hästar så blev jag lite förvirrad, informationen som fanns om dessa raser var lite olika. Jag ställde frågan till bland annat Jane Fredin, sekreterare i Stambokstjänser för P.R. E hästar och Kim Paulin

Vad är vad, är det samma hästras fast olika namn? Både Jane Fredin och Kim Paulin håller med mig om att det kan vara förvirrande. Jane Fredin förklarar att i vissa sammanhang så kallas hästar av rasen P.R.E  för Andalusier eller Andalusisk häst, den här benämningen kom till under 1800- och  1900- talet och finns kvar fortfarande. Det förekommer även att en spansk häst som inte är stambokförd kallas för Andalusier, men det officiella namnet på rasen är sedan början av 1900- talet Pura Raza Española.
Kim Paulin berättar även att namnen/betäckningarna används lite olika i olika länder i USA till exempel så dominerar fortfarande Andalusian för PRE och här i Sverige så är Andalusier oftast lika med en PRE utan papper.

 

Jane Fredin, ”Rasen har historiskt varit känd under namnet Spansk häst, den spanska hästen har världens äldsta stambok och dokumentation om rasen finns från slutet av 1500-talet då rasen skapades på order av Kung Felipe II. Varje häst som vid den tiden ingick i aveln på det kungliga stuteriet i Cordoba, en stad i Andalusien, dokumenterades, den första allmänna stamboken kom till 1789.”

Är Lusitano och P.R.E  hästar genetiskt sett samma ras? Det finns de som hävdar att raserna är identiska och att det som skiljer dem åt bara är olika urvalskriterier.
Nej, så är det inte svarar Jane, Lusitano, Lippizaner och Frieser är raser som är nära besläktade med P.R.E. att säga att Lusitano rasen är genetiskt identisk med P.R.E. är dock inte riktigt, förklarar hon, Lusitano hästen har annat genetiskt inslag också.
På den här frågan svarar Kim Paulin att den spanska och den portugisiska stamboken har delats, men i grunden är det samma ras. De har dock utvecklats åt olika håll på grund av önskvärd rasstandard och bruksinriktning.

Avel: Inom aveln av PRE hästar har man alltid fäst stor vikt vid temperament och ridbarhet. Modiga hästar ville man ha och en viktig anledning till det var att den spanska hästen tidigare användes vid tjurfäktningar, då kunde man inte komma in på en ”rädd” häst.

Temperamentet på dessa hästar ska vara ädelt, hästarna ska vara godmodiga och intelligenta, sansade, stabila, de ska ha ett hjärta och själ, hästarna ska även vilja lyda, dvs man ville få fram en lyhörd och samarbetsvillig häst.
En PRE med dåligt temperament kasserades direkt som avelshäst! det här gäller även i dagens avel.

Färg: Hästarna ska mycket man och svans, alla hela färger är idag tillåtna, så var det inte tidigare då var fuxar inte godkända, de blev godkända i aveln 2002. Färgen på hästen har haft en betydelse eftersom man tidigare ansåg att det fanns ett visst samband mellan färg och temperament.

Fuxar: Symboliken här är att röd färg är eld, därför ville man inte ha fuxar i aveln, de ansågs vara eldiga hetsiga och oberäkneliga.
Svarta hästar: Drog från början likvagnar och symboliken blev då döden och dödsriket, när man sedan började använda sig av bilar så försvann den jämförelsen och idag så är svarta hästar mycket uppskattade.

Vit – Skimmel: Den vita färgen stod för det himmelska och var en symbol för renhet, godhet och ansågs som ett ideal, det här gjorde att man förknippade vita hästar med ett ädelt temperament.

Myter: Det har funnits en del myter om den Spanska Hästen, en sådan myt är att hästarna levde i sankmark och att det är anledningen till deras höga knälyft. En annan teori är att de har fått sin tjocka man och svans eftersom de har levt länge i insektsrik miljö, inget av det här är bevisat, vad man har kunnat se via forskning är att aveln har haft som mål att försöka få fram hästar med höga knän och mycket man och svans.

”-Den spanska hästen är en häst med så mycket lojalitet och hjärta men så lite rädsla att den är att lita på i alla väder och alla sammanhang. Den sviker aldrig sin ryttare…” sagt av Ricard Cruz

Källa när det gäller spanska hästar:
Förbundet för Spanska Hästen i Sverige – FSHS
Jane Fredin och Kim Paulin

Text och Bilder: Åsa Pernes

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: