Att besiktiga en häst inför köp eller försäljning är alltid nervöst och svårt både för säljaren och för köparen. Veterinären har ett stort ansvar vid besiktningen, men det har även köpare och säljare och viss besvikelse kan det bli när besiktningen inte går som man tänkt sig. Två beslut från Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvårds beslut handlar om besiktning av häst vid köp/försäljning.
I ett av fallen så är det säljaren som anmäler veterinären som utfört besiktningen av hans häst, han skriver att ”vid besiktningen begicks två stora misstag som fick den redan tilltänkta köparen till hästen att dra sig ur köpet.”
Det första felet var att veterinären påstod sig ha hittat gallor på hästens alla ben, det andra felet var att hon rekommenderade röntgen av hästens alla ben. Säljaren hänvisar i sitt yrkande till andra veterinärer som säger att det var en felaktig rekommendation, han hänvisar även till att hovslagare och ridlärare aldrig har sett de felen som veterinären påstod sig ha hittat på hans häst.
Besiktningsveterinär framhåller att hästen hade gallor på alla fyra benen vid besiktningen, hästen hade även mycket stela, räta och korta kotor vilket kan leda till nedsatt hållbarhet. Hästen ombesiktigades 12 dagar senare och då gjordes en annan bedömning, det tycker hon inte är konstigt och det bevisar inte att fynden från första besiktningen var fel, ”hästen är en levande varelse och mycket kan hända på tolv dagar”.
Varken Statens jordbruksverk eller Ansvarsnämnden finner att veterinären har gjort något fel. Ansvarsnämnden skriver att de inte finner någon anledning till att ifrågasätta vare sig fynden eller veterinärens rekommendationer om vidare undersökning. Anmälan leder inte någon disciplinpåföljd.
Det andra ärendet från Ansvarsnämnden handlar om en häst som i Augusti 2009 skulle besiktigas inför ett köp/försäljning och det är köparen som anmäler veterinären som utförde besiktningen.
På besiktningsdagen uppvisade hästen som hon skulle köpa en svag hälta på vänster framben, veterinären upptäckte att hästen hade ett krontramp på hoven på det aktuella benet och han bedömde att det troligen var orsaken till hältan. Hästen röntgades och efter att ha rådgjort med veterinären så genomförde hon köpet. Köparen har uppfattat det som att skadan skulle läka efter tre veckors skritt. Krontrampet läkte men hästen förblev halt så hon kontaktade veterinären igen och fick rådet att fortsätta skritta i två veckor till. Hältan kvarstod och vid nästa besök togs nya bilder, enligt veterinären uppvisade bilderna ”inga fynd” och hältan släcktes ut lågt på vänster framhov när man blockade, ägaren/köparen fick även med sig ett recept på antiinflammatoriskt medel till hästen.
Efter besöket anlitade hon en annan veterinär eftersom hon inte var nöjd med undersökningen och inte heller ville behandla hästen utan att hon visste varifrån hältan kom. Den ”nya” veterinären såg att hästen var halt och hittade även en del fynd på röntgenbilderna från både första och andra besöket hos besiktningsveterinären.
Kvinnan beslutade då att skicka röntgenbilderna till SLU för att få ytterligare en bedömning, på SLU kunde de bekräfta fynden men de hittade även andra fynd. Hästen var inhandlad för140 000kr och skulle användas till hoppning, köparen tycker att besiktningen borde ha avbrutits istället, hon menar på att hon fick rådet att ”det skulle bli bra med hästen” därför köpte hon hästen trots att den uppvisade en svag hälta. Hästen vilade i 11 månader och inget hände den var fortfarande halt.
Veterinären som utfört besiktningen hävdar att han inte sagt åt köparen att hon ”skulle ta hand om hästen tills den kunde gå igenom en besiktning”. Han hävdar att han blev förvånad när hon ringde efter tre veckor för han hade inte trott att köpet hade genomförts. Han skriver även att det är därför som besiktningsprotokollet inte är fullständigt i fyllt. Veterinären menar även på att hältan som var orsakad av krontrampet inte skulle orsaka några problem i framtiden och det tycker han är styrkt via de andra utredningarna som ägaren har låtit göra.
Avslutningsvis så skriver han igen att det är hans bestämda uppfattning att besiktningen avbröts för att göras om vid ett senare tillfälle.
Statens Jordbruksverk konstaterar att när ett intygsformulär används så ska alla markerade platser för uppgifter fyllas i, uppgifter som inte kan anges ska markeras med ett streck. Det konstateras att det aktuella besiktningsintyget inte har fyllts i på rätt sätt, utan det finns tomma rutor som inte är markerade med några streck. Det finns inte någonstans något som tyder på att besiktningen har blivit avbruten, det framgår inte av varken intyg eller journaler.
Ansvarsnämnden skriver i sitt beslut att det inte finns något som tyder på att den aktuella besiktningen har avbrutits eller att intyget inte gäller. De skriver även att det inte finns något som visar på i intyget att veterinären har avrått från köp av hästen. Om veterinären har avrått köparen att inhandla hästen och inte skrivit något om det i intyget så är besiktningsintyget bristfälligt. De tolkar det som att veterinären inte har avrått till köp och då är intyget i det avseendet inte bristfälligt.
Statens jordbruksverk och ansvarsnämnden är överens om att vissa uppgifter har utelämnats i intyget och att det därför är bristfälligt, även journalen är till viss del bristfällig.
Ansvarsnämnden tycker dock inte att bristerna är så stora så att de ska leda till någon påföljd,
veterinären får ingen disciplinpåföljd.
Källa: Ansvarsnämnden för djurens hälso- och Sjukvårdsbeslut
Bilder: Åsa Pernes
