Hästarna omhändertogs

1 oktober, 2012

En hästägare i Lund har anmält två veterinärer för felaktig bedömning och avlivning av hennes hästar. Djurägaren skriver i sin anmälan att hon anser att veterinärerna har åsidosatt hennes rättigheter som djurägare, hon anser även att veterinärerna har utsatt hennes hästar för plågsam hantering och felaktiga diagnoser. Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård har tittat på det aktuella fallet och kommit med ett beslut.

En av veterinärerna var även kontrollant för jordbruksverk hon ville enligt djurägaren se förrättningsunderlag på flera av hästarna, det handlade om hästar som bland annat hade behandlats eller stod på behandling för fång, astma, ledinflammation som följd av fel verkade hovar eller eksem. Hästarna hade enligt djurägaren fått dessa diagnoser av kollegor till den behandlande veterinären men även från privata kliniker, djurägaren anser att veterinären bara ville ha de här underlagen för att få tillstånd att Länsstyrelsens djurinspektörer kunde säga att hon inte behandlade sina hästar. Den aktuella djurägaren fick besked om djurförbud oktober 2011 och då kom det poliser hem till henne för att hämta tre av hennes hästar.
Djurägaren påtalar i sin anmälan att veterinären inte var där utan hon lämnade hämtningen till okunniga poliser som utsatte djuren för djurplågeri. Hästarna var svårlastade och en annan veterinär var närvarande, ägaren till de fångsjuka islandshästarna skriver även att hon tror att den veterinär som var med vid lastningen drogade hästarna. I slutet av sin anmälan tar hon även upp att hennes katt och hund blev påkörd i det kaos som rådde när hästarna hämtades.

Veterinär nummer ett, hon som enligt djurägaren bad om förrättningsunderlagen skriver i sin redogörelse att hon och två djurskyddsinspektörer samt två poliser var hos den aktuella djurägaren i sept 2011, ägaren var inte med men en hästskötare var med vid det här tillfället. Veterinären skriver att det var en hästflock på 27 hästar som besiktigades, tre av hästarna stod i en sjukbox. Hästskötaren informerade veterinären och de övriga om att en häst behandlades för hovböld, men förövrigt var det ingen häst som fick någon medicin/behandling. Fyra hästar hade fång, en häst hade kraftiga eksem och en häst var halt, veterinären ringde till djurägaren och hon gav sitt medgivande till att hästarna fick behandlas, veterinären lämnade även skriftlig information om behandlingen till hästskötaren eftersom denna kände sig lite osäker. Då hästskötaren var lite osäker på behandlingsåtgärderna så bokades ett nytt besök in fyra dagar senare.
Veterinären och djurägaren hade telefonkontakt några dagar senare och här menar veterinären på att hon inte krävt att några journaler skulle skickas till henne, de diskuterade behandlingarna och hon tolkade det inte som att djurägaren hade något att invända emot återbesöket som skulle ske dagen efter.
Vid första återbesöket är det samma hästskötare som är med och han informerar veterinären om att hon ska kontakta en annan hästskötare nästa gång då skulle även djurägaren vara med.  Vid andra återbesöket går det inte att nå varken djurägaren eller hästskötare, där av blev det inte något besökt.

Några dagar senare ringer den nya hästskötaren till veterinären och säger att hästägaren inte vill ha något mera besök av veterinären samtidigt som han säger att han inte får svara om veterinären ringer. Ett brev kommer från djurägaren där hon skriver att hon inte vill ha någon mera kontakt med veterinären, enligt veterinären så ifrågasätter djurägaren även diagnoser och behandlingen av hästarna i brevet.

En månad efter första besöket är det gårdsbesök på uppdrag av Länsstyrelsen i Kronoberg, med vid besöket är två djurskyddsinspektörer, två poliser samt två hästskötare. Nu var det tre hästar som hade fång alla tre gick på lösdrift. Hästskötaren sa att han inte kunde garantera att hästarna skulle få behandling då han trodde att djurägaren skulle motsätta sig det. Veterinären skriver i sin redogörelse att hon bedömde det som att hästarna då inte skulle få den vård de behövde, ett beslut om omedelbart omhändertagande togs, hon skriver att hon bedömde att en transport av hästarna på 40 minuter var bättre än att de inte fick någon vård alls. Tre hästar skulle tas om hand, en häst fick stanna då hästskötaren lovade att se till att den fick sin dagliga medicin. Veterinären och djurskyddsinspektörerna lämnade gården efter att ha pratat med mottagarstallet som skulle hämta de tre hästarna.

Den veterinär som sedan var med polisen vid lastningen av de tre islandshästarna skriver att hästarna var svårlastade så de fick lugnande medel, 10 minuter senare gick två av hästarna in. Den tredje islandshästen fick ytterligare lite lugnande sedan gick även den in i transporten.

Beslut:

Statens Jordbruksverk anser inte att veterinärerna har agerat försumligt.

Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvårds beslut kommer fram till samma slutsats. Ansvarsnämnden skriver vidare att de har förståelse för att det kan vara betungande för en djurägare i en sådan här situation, men de finner inte att veterinärerna har agerat försumligt, anmälan leder inte till någon disciplinpåföljd.

Källa: Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvårds beslut

Bild: Åsa Pernes

Övriga Artiklar

Previous post:

Next post: