Hästars läten och kroppsspråk.

24 januari, 2009

Här fortsätter vi med häst kommunikation och nu handlar det om Hästars läten och kroppsspråk.

Gnäggningar – Precis som vi människor känner igen välbekanta röster i telefon utan att se den andra människan känner hästar igen andras gnäggningar. Gnäggningar förekommer i olika situationer t.ex. när man kommer till en tävlingsplats för att kontrollera vilka andra som är där, när en kompis leds bort, när stallet är tomt, när ett sto letar efter sitt föl. Hästen håller huvudet högt när den gnäggar. Hästar som gnäggar lågt, det kallas för muller används för att välkomna hästkompisar eller människor, ett sto för att prata lugnt med sitt föl. Hingstar uppvaktar sina ston med ett speciellt muller. Ett muller kan även användas i välbefinnande vänskaplig signal som vid matning i stallet.

Frustningar/fnysningar – När en häst ser något farligt frustar/fnyser den. Ofta kombinerar hästarna olika delar av kroppsspråket för att visa vad de vill. Ett exempel är en lösgående häst som blir skrämd av någonting, den reagerar med hela kroppen. Den frustar/fnyser, håller halsen i en böjd båge, huvudet och svansen hålls högt, öronen är spetsade, de flesta muskler är spända och steget är högt. Denna ställning varnar andra hästar och snart har hela flocken i hagen samma kroppsrörelser. En del hästar är inte så rädda men gör så ändå för att de är uppspelta och låtsas vara uppskärrade.

Skriande och pip- Små skrin används vid upphetsning i parningssammanhang mellan sto och hingst. Skriet använd också av stoet om hon ska varna andra hästar för att hålla sig borta från hennes föl, hon vänder ofta baken emot och stryker öronen bakåt. Pip används när nya hästar hälsar på varandra.

Stönande- När hästar anstränger sig kan de stöna, t.ex. vid hoppning eller fölning. De stönar också vid magsmärtor och när de reser sig upp.

Öronen – Spetsade och vända framåt betyder att hästen har blivit skrämd och måste vara på sin vakt, det kan även betyda att hästen har sett något på avstånd. Ett öra bakåt och ett framåt betyder att hästens uppmärksamhet är delad på fler ställen. Bakåtstrukna öron betyder fler saker; undergivenhet, fruktan men vrede visas genom helt bakåtstrukna öron. Delvis bakåtstrukna öron betyder dåsighet och ängslighet. Är öronen vinklade är sidorna och öppningarna riktade mot marken visar hästen att den vilar eller är ointresserad. Hängande öron vid sidan av huvudet visar att hästen inte är frisk, den har troligen ont eller har givit upp. Sänkta och bakåtriktade öron under ridning visar hästen sin underlägsenhet mot ryttaren. När hästen galopperar kan den sänka öronen bakåt för att undvika att få damm och insekter i dem. För att veta vad öronpositionerna betyder vid ett tillfälle måste man även läsa av andra signaler från hästen.

Ögonen – Ögonvitan ses när hästen är mycket aggressiv eller mycket rädd. Kroppen är spänd och hästen är beredd att anfalla eller fly. En häst som är arg rör sig emot dig/andra hästar. En häst som är rädd flyr hellre eller om man väntar länge kan den komma till dig. De slutna ögonen visar att hästen är trött eller har ont. De vidöppna ögonen visar att hästen är uppmärksam eller rädd. Om hästen har halvslutna ögon betyder det att hästen är avspänd eller visar sin underlägsenhet

Näsborrar – De kan vara vidöppna vid vrede eller rädsla. De kan även vara slutna när hästen är arg.

Munnen – Hängande underläpp visar att hästen är avspänd. Uppskärrade hästar har ofta en spänd och knipande mun. Hästar som undersöker eller kliar varandra har oftast en förlängd överläpp. Föl som vill visa sin undergivenhet stänger och öppnar munnen i en slags tuggande rörelser, vuxna hästar kan även göra så om de är rädda för något. Att flema, är ett speciellt ansiktsuttryck, de håller nosen högt upp, överläppen riktas uppåt/utåt. Troligen har det s.k. Jakobssonska organet med detta att göra, det är lättare att få en ”doftanalys” genom att flema. Hästar kan bete sig så när de luktar på färskt urin från en annan häst. När hästens tålamod är slut kan den bita dig eller andra hästar, det betyder också att den är ranghögre än den som blir biten. (Hämtat ur Hästen, skötsel och vård av Vogel Colin (1995))

Huvud och halsrörelser – Puffar med huvudet skapar uppmärksamhet, en hård knuff är mer aggressiv. Slänger hästen huvudet bakåt har den blivit skrämd. Skakar de kraftigt på huvudet vill de bli av med något t.ex. en fluga. En häst som sträcker fram halsen och samtidigt svänger med huvudet  och har höga steg driver sin hjord framför sig. Däremot har en sjuk/dåsig häst en annan hållning; huvudet och halsen sänks, ena bakbenet vilar troligen och svansföringen är låg. Det finns ingen antydning till upphetsning/rädsla.

Benrörelser – Slående framben ser man oftast i kombination med att de piper, det är när nya hästar träffas. De varnar varandra för att inte komma nära. Skrapa med hoven kan betyda att de letar efter föda, undersöker eller är otåliga/frustrerade. Höga steg betyder att något är farligt eller så vill hästen markera att den bestämmer.

Svansen – Med en hög svansföring visar hästen att den är uppspelt, om tom svansroten ses är hästen skrämd. Med en nedtryckt svans signalerar den om rädsla och undergivenhet.

Hela kroppen – Om hästen vill vara ifred för andra t.ex. i sin box vänder den baken emot den andra hästen, vilar ofta på ett ben, lägger halsen lågt, o blundar. Den kan även vända sig på samma sätt ifrån boxdörren och visar på så sätt att den inte vill bli störd av dig.

Hur hästar meddelar sig med varandra och med människan

Varje häst har ett personligt uttryck. Blake har studerat över 300 hästar, och de flesta hästar använder sig av samma uttryck vad det gäller följande beskrivningar.

”Sluta” gensvar på vad en annan häst gör eller en människa. Hästen kan då rycka med huden och/eller slå med frambenen, sparkas och/eller bitas. ”Ursäkta” den andra hästen eller människan försvinner från platsen. ”Jag gör vad jag vill” handlingen utförs flera gånger intensivt.

”Det där gjorde ont” hästen ryggar tillbaka, rycker med huden och skyggar från ev. angripare. ”Jag har ont i hoven” hästen lyfter hoven och haltar.

”Det var trevligt” svar på något som hästen tycker om. Den ökar trycket mot partnern, används när två hästar står nära varandra eller om en människa och en häst står nära varandra. Kan även följas av en utandning eller grymtning.

”Jag älskar dig” tillgivenhet visas oftast att hästen blåser försiktigt med sina näsborrar och eller att den gnider nosen och huvudet mot dig/annan häst.

”Jag hatar dig” visar hästen genom att sparka med frambenen och bitas.

”Var inte orolig” används av en lugn häst för att lugna en annan häst som är rädd. Det kan vara genom en svag gnäggning, erbjuder skydd mot kroppen och kroppskontakt.

”Jag ska fram” en ledarhäst som ska fram, knuffar andra med huvudet och går förbi.

”Nu sätter vi fart” säger hästen genom att dansa omkring, ta tag i bettet och visar att den vill springa fortare.

”Klia mig här” visas genom att hästen gnor där den vill bli kliad. Eller så kliar hästen den andra hästen på samma ställe. Ibland kan hästen även prova att klia sin människa som ibland missuppfattas som något aggressivt beteende.

Text: Sofia Johansson
Bilder:Åsa Pernes

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: