Min häst en vildhäst

2 april, 2013

Hästarna har inte någon större tankeverksamhet, de är inte särskilt smarta djur. Så sa Margareta Rundgren som är agronomie doktor och universitetslektor på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU vid ett föredrag som hon höll om hästar.

Min häst är en vildhäst, så är det!
Inga av vildhästens beteende har försvunnit det vi har gjort är att vi har avlat på hästar med ”tam” egenskaper. Vi har lyckats tämja dem. Men hästarna är fortfarande bytesdjur och flyktdjur dessa beteenden finns kvar näst intill oförändrade och vi glömmer nog bort det ofta i vardagen. Hästarna flyr först och tittar sedan. Margareta Rundgren berättade även att trängda hästar kan bli farliga, här tänker man vanligtvis på sto med föl, men Margareta berättade om en incident där en häst dödade en puma! Vi fick se bilder på händelsen som visade hästen som stod med framhovarna på puman och bakom hästen satt två jakthundar lätt förskrämda och tittade på.

Hästens har bättre luktsinne än oss människor, det kan vara bra att tänka på när man till exempel rider ut och hästen blir lite ”stirrig” då kan den kanske känna lukten av en älg som precis har passerat förbi. När det gäller synen så har hästen en viss begränsning eftersom deras ögon är placerade på sidorna så de ser inte allt ”i mitten”. Även här tog Margareta ett exempel från en ridtur i skogen.
- Om man rider ut över ”stock och sten” så måste man låta hästen få möjlighet att se ner i marken, det kan den inte göra om vi har den ”på för korta” tyglar.

Gräsätande djur, hästar är stäppdjur de äter nästan dygnet runt, vid studier har man uppskattat att de äter ca 18 timmar om dygnet och de har sällan längre uppehåll än 3,5 timme mellan sina måltider, det här är viktigt att tänka på när vi planerar hur hästarna ska fodras i stallet. De är även flockdjur vilket innebär att de är sociala djur som behöver kompisar för att må bra.

Rangordning = Undvikande ordning
När det gäller rangordning i flockar så är det inte säkert att det är hingsten som är ”högst” det kan lika gärna vara ett sto som hingsten väljer att gå undan för. Yngre hingstar går ofta undan för äldre ston.
Det här var något som Margareta tryckte på, rangordning är något som vi människor har skapat det finns sällan i det fria, möjligtvis om det är två äldre hingstar i samma flock, men det var ovanligt sa hon.  Margareta använde ordet undvikande ordning och det är så som andra djurarter också gör, de går undan för den som är ”högre” än de själva.
Vi skapar rangordning genom att vi begränsar resurserna, exempelvis tillgången på vatten, om vi har en vattentunna i hagen så måste hästarna turas om att dricka. Det behöver inte vara samma individ som dricker först som bestämmer vart man ska gå i hagen, det är olika individer vid olika tillfällen. Om man av någon anledning måste flytta eller ta bort en häst ur flocken så ”flyttas inte alla upp” i rangordningen och tar den ”lediga” platsen.
- När en tjänst på jobbet blir ledig, då skickar alla in ansökningar och vill ha den tjänsten, så är det inte med hästarna, de bryr sig inte om i fall en plats ”högre upp” blir ledig.
Det som kan hända är att det är någons ”bästa kompis” som man flyttar eller tar ut ur flocken och det kan orsaka andra problem. Här pratade Margareta om hästar som bildade parband och om ”putskompisar” det är hästar som är vänner och som står och kliar på varandra. Valacker är inte så kinkiga, konstaterade Margareta de har vanligtvis flera olika ”putskompisar” värre är det med stona de har 1 putsvän.

Hingstar är inga hjältar de är fegisar, sa Margareta Rundgren, däremot så tycker de mycket om att visa upp sig och är lekfulla långt upp i åldrarna. Hon berättade även att hingstar i det fria inte betäcker innan de är 5år. När de blir 5 år har de ”full mängd sperma” något att tänka på när vi har våra hingstar i avel redan vid tre års ålder. Då har de vanligtvis inte lika mycket sperma, men poängterade Margareta Rundgren den de har är av god kvalité så det är inte det som är skillnaden.

Margareta sa att det var inte alltid så lätt att vara hingst, hon berättade om hingsten som inte klarade av trycket från de andra ”stora grabbarna”. Han klarade inte av ”sitt jobb” så de fick flytta på honom och ställa honom i sto stallet och då fungerade allt som det skulle igen.
Inte lätt att stå med en massa matcho grabbar!

Vi fick även veta att hingstföl gärna leker med varandra och om man har sto och hingstföl tillsammans så är det vanligtvis hingstfölen som tar initiativet till lekar, gärna kamplekar stona föredrar oftast lekar som innebär att de springer och jagar varandra.

Beteendestörningar, är något som aldrig förekommer hos frilevande hästar berättade Margareta, hon fortsatte med att säga att man skiljer mellan olika beteendestörningar, dels stereotypier som innebär att hästen utför eller upprepar vissa rörelser på samma sätt hela tiden, exempelvis krubbitning, vävning och luftsnappning. Här poängterade hon att dessa beteendestörningar inte smittar! Om det är flera hästar i ett stall som får beteendestörningar så är det med stor sannolikhet något i stall- eller foderrutiner som är fel, beteendestörningar uppkommer när hästen inte får utföra beteenden som den vill utföra, till exempel att äta och tugga. Här kom vi tillbaka till inledning, hästar är gjorda för att äta ofta, de behöver få tillfredsställa sitt tuggbehov!
Sedan finns det naturliga beteenden som hästar utför vid ”fel tillfällen” till exempel föl som diar på andra föl, här nämnde även Margareta Rundgren hingstars beteende med självbitning. Hingstar drabbas något oftare av beteendestörningar anledningen till det är nog att vi håller dem mer isolerade från andra hästar.
Går det att bota beteendestörningar? Nej, tyvärr svarade Margareta men hon berättade att man kan förebygga det genom att ge hästen bra livsvillkor, hästen ska ha mycket grovfoder (det tar lång tid att äta upp) den vill även ha sällskap av andra hästar – den vill ha kompisar då blir det ett bra Hästliv.

Min häst går ut med staketet, har den en ”störning”? Alla hästar som vandrar ut med ett staket har inte en beteendestörning, Titta på blicken! är den tom och inåtvänd, ja, då är det en ”vandrare”.

 

Text och Bild: Åsa Pernes

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: