Träna din häst på samma sätt som jag tränade min polis häst Utter!

7 mars, 2015

Träna din häst på samma sätt som jag tränade min polis häst Utter!
Så sa Ulla-Carin och vem vill inte ha en sådan häst, tänk att kunna rida var som helst utan att hästen blir rädd, mitt i ett köpcenter eller i gamla stan i Stockholm eller i värsta rusningstrafiken!

Säkrare Häst – Tryggare ryttare eller är det tvärtom?

Östergötlands ridsportförbund anordnade en Säker Häst träning på Skärlunda Gård med Ulla-Carin Carlsson-Lindkvist som tidigare tränade och red den välkända polishästen Utter. Målet för dagen för var att deltagarna skulle lära sig förstå sin hästs beteende och att häst och ryttare sedan utifrån det ska kunna samarbeta tillsammans med utgångspunkt från hästens naturliga beteende.
Ulla-Carin började med ett teoripass på förmiddagen där vi fick se och höra hur hon tränat polishästen Utter, vi fick även veta att Utter älskade bullar! Deltagarna fick även en del tips inför eftermiddagen, vi fick bland annat lära sig hur Ulla-Carins rovdjurstest fungerade.
Hästar är rädda för rovdjur, eller hur? Om vi vill veta hur rädd hästen är när vi är i ridhuset nu på eftermiddagen så gör vi en test, tänk på ett stoppljus.
Rött-Gult-Grönt där rött betyder rovdjur, hästen är då jätterädd, den tror den ska bli uppäten förklarade Ulla-Carin om den är så rädd så kan den inte äta en morot eller hur?  Rött = Stopp
Gult ljus, den tar moroten efter en viss tvekan, då är den bara lite försiktig inte jätterädd, Gult = vi tar det försiktigt.  Grönt ljus då tar hästen genast moroten och vill ha flera morötter, då tror inte hästen att det är något farligt, den är inte rädd, Grönt = ”då är det bara att åka”

Dålig dag? Innan teorin var slut fick vi även ett gott råd om sinuskurvan, vilket humör är du på? Allt är inte alltid toppen, vi kan ha en dålig dag, tänk på att även era hästar kan ha det, gör något annat en sådan dag! Ulla-Carin berättar om när hon själv blev ut tvingad ur ridhuset av sin tränare. Utter var inte alls med på noterna en dag när jag skulle träna, men jag gav mig inte jag skulle minsann träna! Då pekade min tränare på dörren och sa ut i skogen med er ”kom tillbaka om fem dagar”.

Signaler och kommunikation: Du är ute och rider, skrittar på långa tyglar och det kommer en bil, Vad gör du? Här fick vi ett litet teaterstycke uppspelat, Ulla-Carin var häst och ryttare.

Ryttare: Oj en bil kommer, jag tar tyglarna och samlar ihop hästen, jag vill ha kontroll och ha den mellan hjälperna när bilen kommer.

Häst: Vad vill hon nu? Hästen funderar en stund och tänker ”Hon vill nog att jag ska trava”

Ryttare: Oj nu börjar han trava, jag håller om lite mera, ryttaren tar lite mera i tyglarna för att få stopp på hästen.

Häst: Nix det var inte trav, undrar vad hon menar, jag provar med lite galopp.

Jag förstår att du som ryttare vill samla ihop din häst och ha den mellan hjälperna när en bil kommer, säger Ulla-Carin men vad vill du att hästen ska göra? Vad är det för signaler du ger, nästa gång kanske du ska bestämma dig för att flytta den lite åt sidan, göra något konkret. Hästen i sin tur, vad ger den för signaler?
När ni kommer ner sedan till ridhuset sedan så vill jag att ni tittar på hästens signaler, vad gör den?
Vill hästen vrida lite på huvudet för att se vad det är för något som ligger på marken eller står i buskarna, den kanske måste ställa sig lite snett för att se och höra vad det är. Titta noga när vi är nere i ridhuset på hästens alla signaler.
Det här var nog något som alla tog med sig hem, att sitta och titta på när andra ekipage skulle passera över eller igenom olika ”läskiga” saker var nyttigt, många Aha upplevelser och små igenkännande skratt hördes på läktaren.
Bommar – Ballonger – Torkypapper. Väl nere i ridhuset fick sedan häst och ryttare prova på olika utmaningar, en övning var att skritta över remsor med torky papper, det låter kanske inte så svårt men för en häst är det helt annorlunda. Den vet inte vad det är som ligger där, det kanske är ett djupt dike, hästarna kanske tror att det är ett rovdjur som lurar här förklarade Ulla-Carin som sedan lotsade alla hästar och ryttare igenom olika svårigheter på ett lugnt och trevligt sätt. Bommar som rörde sig, prasslande papper, blinkande lampor, trånga och smala utrymmen och till sist ett kuddkrig, det blev en lång dag med många bra tips. När ridpasset var slut så var det inte bara hästarna som såg nöjda ut, ryttarna log ikapp och ville genast anmäla sig till uppföljningen, då det blir ännu klurigare svårigheter.

Hästarnas kroppsspråk, hur de vinklar öron, huvud och ibland ställer sig själva snett för att se eller höra bättre var mycket tydligt och att se vad som hände när ryttarna väntade ut hästen, den fick stå där och lyssna – titta och sedan skritta vidare, lärorikt! Det blev så tydligt vad ”man gör som är fel” när man sitter och tittar på andra, hästar som stannade och såg tveksamma ut, ryttare som genast tog tyglarna och försökte ”hjälpa” sin häst över eller förbi en svårighet och som sedan fick bakslag. När sedan Ull-Carin hjälpte dem lugnt och metodiskt så flöt ekipagen förbi svårigheterna, det här tror jag att vi kanske kommer minnas bäst.
Titta på bilderna och lägg märke till hur de vänder och vrider på ögon, öron och hela kroppen ibland.

Några dagar efter kursen så hörde en deltagare av sig, hon har en ”yr häst” och har själv varit med om ett par turer ute i skogen.

Jag var ute och red och plötsligt stod det en älg mitt framför oss, då tänkte jag på det Ulla-Carins sagt, jag var lugn – tog inte i tyglarna utan lät hästen titta en stund på älgen, min häst vände lite på huvudet så han kunde se älgen mer, sedan så skrittade vi därifrån.

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: