Fyraårsfinalen i dressyr 2011

15 oktober, 2011

Som vanligt var det full uppladdning inför testryttarna i Craafordhallen i lördags. När vi kom dit ca 40 minuter innan första start var det nästan fulltbokat på läktarna, men ibland ska man ha tur och vi fick en plats rakt under de älskade infravärmarna.

Testryttare i år var Anna Blomgren, som till vardags jobbar som beridare hos Andreas Helgestrand samt Ellen Scholtens, som bedriver utbildningsstall i Holland med många fina hingstar i stallet, bland annat Chinook och Connaisseur.

Startordningen är mycket taktiskt omvänd i förhållande till resultatlistan från kvalen vilket gör att de som ligger i topp startar sist. Mycket klokt då det skiljer en hel del på de som är i final och det skulle vara orättvist mot en häst som är fin, men inte fantastisk att komma in efter någon av de som sticker ut alldeles extra. Varken testryttarna eller domarna är mer än människor och risken finns ju att de skulle påverkas av detta. Så, i de första grupperna var det inte någon som stack ut speciellt, även om alla var fina. Den första stora förvåningen var Maria von Essens vackra sto Die Queen, som innan finalen låg på en tolfteplats. Hon charmade båda testryttarna och fick från 9,2-9,5 i poäng, vilket blev dagens hösta totalpoäng. Tillsammans med sina tidigare poäng från kvalen som också räknas med här kom hon slutligen på en fjärdeplats. Detta visar tydligt att testryttarnas roll är viktig. Även om Die Queen har en mycket duktig och rutinerad ryttare på ryggen till vardags kan de vara spända vid första rundorna, kanske ge ett smygande intryck mm och då är det viktigt med lite nya ögon uppe på ryggen som kan ge en bild som domarna vid bordet på kortsidan aldrig kan få.

Lite av motsatsen till detta blev det för Fair Play som inför finalen låg på en femteplats, men som inte alls föll Anna och Ellen i smaken. Han såg lite trött och tung ut för dagen, så kanske hade Flyingeäventyret tagit lite hårt på honom. Enligt ryktet var dock ryttaren beredd på detta ”då han inte  är så mjuk att rida”… Fair Play hamnade slutligen på en tolfteplats i det öppna championatet.

Cilantro som visades av Jeanna Högberg har visat upp sig fint tidigare dagar, men i finalen kom han och och hostade lite till en början då Anna provred, detta blev sedan värre då Ellen satt på, vilket gjorde att hon till slut avbröt bedömningen då hon inte ens kunde trava en långsida utan minst ett par hostattacker. Det är ju inte så konstigt om dessa unga hästar får en lite förkylning när de är iväg nästan en hel vecka tillsammans med en mängd främmande hästar och bakteriekulturer som inte finns i hemmastallet.

När Sohn der Sonne kom in i ridhuset blev det som vanligt full fart. Han var rätt spänd redan från början, men när hästarna i gruppen innan släpptes ut ville han väldigt gärna följa med och fastnade i hörnet där de gått ut. Man måste ändå ge en eloge i modighet till hans ryttare som helt lugnt sitter uppepå när han far sina rundor. Efter några minuter klev Ellen Scholtens in på banan och började leda iväg honom med domarna gav föregående grupp sin bedömning. Detta gjorde att han lugnade sig och vartefter kunde Ellen sitta upp. Mycket fint gjort av henne att göra en insats från marken också! Väl igång skötte sig Sohn der Sonne i stort set prickfritt och fick mycket fina lovord av båda testryttarna, även om Ellen erkände att hon tänkt ”Oh shit, typiskt att jag ska prova honom först”. Båda testryttarna fick i efterhand beröm av domarna för sina fina ridning på en så, till en början, spänd häst och där var vi nog många på läktarna som var beredda att hålla med!

De följande grupperna upplevdes som väldigt lugna och trygga efter detta och när Ellen red Faustino testade hon honom lite extra med förklaringen att han är så pass fin att hon ville veta vad som hände om han fick lite mer krav. Båda testryttarna tyckte att han var lite långsam för skänkeln, men med lite ”kickar och sprakar” (Anna) kommer han bli riktigt fin. Även Rausing fick omdömet att han var lite trött och långsam, men det har man som sagt förståelse för efter en intensiv vecka och troligen hård träning dessförinnan. Trots detta visade han upp sig mycket bra och vann precis framför Bobcat och sedan Faustino. Ett plus i kanten till Yvonne Högberg i näst sista gruppen som insåg att Rausing skulle bli själv på banan när Luxus och Faustino gick ut, hon gick fram och pratade med ringmastern och såg till att hon fick stanna och hålla den sista hingsten sällskap. Det är äkta sportsmanship, istället för att tänka på sig själv och sin placering!

Som vanligt var det försenat och slutade ca 45 min efter utsatt tid, så vi hann tacka vår infravärmare många gånger trots att denna Flyingevecka varit ovanligt varm och behaglig!

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: