”Rolf-Göran Bengtsson – vem fan är det? undrar vad Anrell säger nu, Silver Sara ……

13 augusti, 2012

Sara Algotsson Ostholt med hästen Wega tog ett OS-silver i fälttävlan på tisdagen. Det var Sveriges första medlaj på OS i London 2012.Sommar OS 2012 är slut och nu ska idrottarnas insatser granskas och värderas, nästan alla tidningar av någon rang  har egna listor, godkänt eller inte. Radio och tv likaså och vi hemma i soffan har nog också lite åsikter, rent personligen så hade jag hoppats och trott på bättre insatser från våra ryttare och det hade nog de flesta ”vanliga” hästmänniskorna” gjort.
När det gäller ridsporten så svarade kommentatorer och andra kunniga på plats, att de var nöjda, de pratade om godkända insatser. Men lägger jag örat mot stallgolvet så är nog de flesta av oss lite besvikna, visst hade vi trott på mer!
SilverSara och Roffe, det är er som svenska folket kommer att minas när det gäller ridsporten, kanske också Patrik Kittel, ni vet han som sitter som Kronblom enligt min nya favorit reporter, men det handlar då tyvärr lite mer om det som blev en liten ”snackis” ,framridning och den form som hästen gick i, som bevis ligger det bilder ute på nätet, men enligt de svenska reportrar som fanns på plats så stämmer de inte överens med vad de såg, trist och tråkigt för vi hade så gärna velat se rubriker om makalösa ritter och medaljer istället för de som nu figurerade i pressen.

Hur gick det då för de svenska ekipagen? Jag personligen hade nog hoppats och trott på lite bättre insatser och innan OS starten så verkade nog många vara lite förhoppningsfulla på medaljer, inte medalj utan medaljer. Nu fick vi ett fint silver, det glänser nästan som guld och det är vi mycket glada för, Roffe tog inte guld men han kommer att bli ihåg kommen för sin insats i alla fall, Casall fick nageltrång, vem skulle inte deppa ihop inför något sådant, kanske lockas till att försöka i alla fall, men inte Rolf Göran Bengtsson. ”Roffe” vann inte guld men svenska folkets hjärtan tror jag. Säkerligen så finns det nu ute i Sverige en liten större förståelse för hur svår den här sporten är, tänk om han hade haft en tennisrack med trasig sträng, bara att byta ut, så mycket enklare allt hade varit

Imorgon är en annan dag, tänk så rätt Christer Björkman hade när han sjöng så, dagen efter OS finalen var Casall frisk och travade som om inget hänt, men då var det tyvärr för sent för något medalj hopp!

Hästen är mjuk som morgon yoghurt i munnen, efter den beskrivningen var jag såld, Christian Olsson jag hoppas verkligen att du får fortsätta med dina referat! Antingen så blev man helt såld eller annars så tyckte man att du var ”värdelös” vissa läs dressyrmänniskor, som gärna vill verka väldigt kunniga tyckte förstås att det här var för låg nivå, men vi andra vi bara njöt. Det hela slutade med att jag lyssnade på radiosporten och tittade på tv:n för jag ville inte missa de målande beskrivningar av hästar, ryttare och omgivningarna som Christian förmedlade. Osökt så tänker jag på det som vi uppmanas till när vi skriver om ridsport, använd inte fikonspråk utan skriv så ”folk förstår” och det var väl exakt det Christian Olsson gjorde.
Han kommer från travsporten och ska man använda hans liknelser så kan man väl säga att han kom in på ett bananskal när det gäller ridsporten, en vän blev allergisk och kunde inte kommentera Göteborg Horse Show, så började det hela.
Sedan så är det uppfriskande med reportrar som inte är bundna till en viss sport, för de vågar vara lite mera frispråkiga, de är inte med i hästvärlden och det kan vara lite befriande tycker jag, de använder nya öron och ögon, det behöver vi.
Hörde ni när han och Maria Gretzer skull kommentera Lisen Bratts första hopp ritt? Inte lyssna här, inledningen är inte med men lyssna på när Matrix möter Lejonen! Oslagbart. Det blir en bra mix, med de här två kommentatorerna, Maria är kunnig och kan när man lyssnar på de här två tillsammans låta lite ”torr” eftersom hon står för fakta och Christian broderar ut det vi som lyssnar inte ser, han målar upp en bild och gör ljudeffekter som gör att det blir underhållning på hög nivå.

Övrigt att säga om sommar OS 2012, tröjorna – klädkollektionen, efter att ha läst hur noga man tog fram klädkollektionen inför ett OS så blev jag häpen när jag på invigningskvällen så ett gäng som såg ut att vara nära besläktade med Björnligan eller möjligtvis bröderna Dalton vandra in, för att inte tala om färgerna, inte har vi väl bytt färg på vår svenska flagga gul och blå, vill jag minnas, turkos, njae tveksamt, förstår att modeexperterna fick hicka, det fick vi alla.
Men det skulle komma mera om kollektionen, frackarna som våra svenska dressyr stjärnor skulle rida i  som de sponsrades med ville de inte använda, de kom för sent så ryttarna hade inte hunnit rida in sig i dem, 2 månader var för kort tid för dressyr ryttarna.
När Minna Telde skulle förklara varför de valde att inte rida i de sponsrade frackarna så menade hon på att  ”Allt ska vara som vanligt” eller var det när hon fick frågan om varför hon bodde på ”lyxbåten”? Amatör som jag är så trodde jag att det skulle vara viktigast för hästarna att allt var som vanligt, men där hade jag fel, det var våra duktiga och meriterade dressyr ryttare som inte klarar inte de av att rida i nya frackar när de representerade Sverige.
Hur skulle det se ut om alla resonerade som Minna och Tinne, är det så att dressyr ryttare är lite känsligare? För det gick uppenbarligen utmärkt för våra fälttvävlansryttare att rida i de officiella frackarna, det är lite mer ”tåga” i dem och se sen hur det gick, Silver Sara, henne glömmer inte någon i första taget.

Att Minna sen valde att bo på en lyxbåt med man och barn, det får man väl tycka vad man vill om, men många hade nog gjort som henne om de hade kunnat välja.

Avstängd – friad – otillåten medicinering – butta, länder som shoppar hästar som vi andra handlar smågodis, vad att säga? tur att de inte vann! Men vi kommer nog inte att komma ifrån sådan här diskussioner, återigen här framstår våran Roffe som en gud nästan, inte skulle han vilja riskera Casall’s hälsa, det är skillnad på folk och folk..

Sara Algotsson-Ostholt och hästen Wega, undrar om Arnell har lagt in det i sin minnesbank, under bokstaven H = hästar och R= ridsport, eller ska vi hoppas på att han inte gjort det och sedan kör en sväng igen om vem i helvete är Algotsson, det skulle vara fint för då kommer svenska folket som inte är ridsports intresserade att veta vem Roffe är och även vem Silver Sara är.

Jag har redan märkt av effekten av ett OS silver i fälttävlan, vid en kontakt med vår bankman häromdagen så fick jag frågan om jag kunde rekommendera något ställe som han kunde börja rida på, han, vår ”bank kille” har aldrig ridit men fälttävlan var häftigt och eftersom han sysslar med andra extrema sporter så tyckte han att det verkade vara en ”härlig sport”

Sammanfattningsvis, det var ett bra OS, vi tog medaljer – skönt, det blir lite roligare och se när vi är med i matchen, från ridsporten bär jag med mig följande svenska minnen:

  • SilverSara
  • Terrängritten, så spännande det var och vilka insatser våra ryttare gjorde!
  • Eckermann som rider så fint, men hästen Allerdings var känslig, börja den riva så kunde den tydligen riva mycket, tyvärr
  • Minna Teldes enögda pirat, ser dåligt men hör bra.
  • Lisen Bratt Fredricsson, hästen som var rädd för statyer! Och Lisens jätteinsats dagen efter, utan den hade laget inte klarat sig.
  • Rolf Göran Bengtsson, häst med nageltrång
  • Patrik Kittel, sjuk men inte skyller han på hästen, härligt! Han laddar om igen och jag tror att vi kommer att få se en medalj runt hans hals i Rio OS, ny häst – en frisk Patrik – ingen omdiskuterad framridning – inga toalettbesök.

OS är slut och det känns lite vemodigt och precis som Anrell lärde sig vem Rolf Göran Bengtsson var, så har jag lärt mig vem Lisa Nordén är och jag vet nu vad triathlon innebär, nästan som fälttävlan fast utan häst!

Rio de Janeiro då får ni se upp – då ska vi ta medaljer!

Text: Åsa

Bild: Svenska Ridsportförbundet, Sara Algotsson Ostholt med hästen Wega tog ett OS-silver i fälttävlan på tisdagen. Det var Sveriges första medlaj på OS i London 2012.

 

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: