Kylan och snön har ockuperat hela landet. Det betyder naturligtvis varmt och påpälsat för både ryttare och hästar. En olägenhet i sig med frusna tår fingrar och näsor, men en god vän till mig är lycklig över att slippa leriga hästar efter en ovanligt blöt höst. Åtminstone i södra Sverige. Som vanligt handlar det om gungor och karuseller.
Nytt år betyder ändringar i TR. Nu finns de publicerade på förbundets webbplats och går att skriva ut där. Min erfarenhet är emellertid att den första upplagan inte alltid är att lita på till 100 procent. Håll koll åtminstone januari och februari. Därefter är det viktigt att då och då gå in och följa upp vad som händer. Det har några gånger kommit tillägg av större vikt till något TR ännu senare under året.
24-25 januari ska jag på tävlingskonvent och har därefter mer grepp om detaljer och rekommenderade tillämpningar. Den här gången nöjer jag mig med några av ändringarna i TR I.
Några justeringar har sin bakgrund i att det blivit ett allt högre anmälningstryck på en del tävlingsplatser och generellt i ett antal distrikt. I mom 125 står att ”Arrangören har rätt att begränsa antalet starter genom att häst endast för starta en gång per dag.”. Det ska bli intressant att se vilka ryttarreaktioner som blir följden av detta. Åtminstone i hoppningen är det regel att hästar/ponnyer anmäls till två klasser per dag.
En tuffare begränsning för ryttarna finns i mom 131. Här har följande mening lagts till: ”Ekipage får endast anmäla till en tävling per tävlingsdag.” Problemet med bland annat bortlottning har fått som följd att många anmält till flera tävlingar per helg – för säkerhets skull. Effekten har blivit att arrangörerna fått in anmälningar från många fler än de som antagligen avsett att starta.
Bortlottning och reservlistor är vanligt i dressyren. Ett antal reserver har sedan plockats in sent, när ryttare återtagit sin anmälan. I hoppningen har meeting stängts för anmälningar långt tidigare än vad som behövts. Scenarion som i sig enbart får negativa effekter, men de som kört med många anmälningar kommer nog inte att uppskatta det hela.
När det gäller licenser och klubbtillhörighet gör en förändring det enklare för en del ryttare. I mom 130 tillåts numera ryttare att tävla för olika klubbar i olika grenar. Dock måste ryttaren lösa licens för båda klubbarna.
Mer om licenser nu när det är dags att lösa nytt. Den klubb som inte anordnat egen tävling eller tillsammans med annan klubb under 2009 får endast skriva ut lokallicenser. Det kan du läsa om i mom 150. Bakgrunden är att det behövs fler arrangörer. De nya mindre klubbarna som bildas med enbart tävlingsryttare har sällan något intresse av egna tävlingar.
Säkerheten har varit ett utbrett diskussionsämne under flera år. Efter en mycket otäck olycka på en hopptävling i höstas blev det riktigt hett. Ytterligare en skärpning för arrangörerna har kommit som en följd av detta.
”Sjukvårdspersonal ska vara sakkunnig dvs. ha aktuell utbildning i HLR för att vid en olycka ta hand om såväl lättare skador som att bistå med livsuppehållande åtgärder i avvaktan på ambulans.” står det numera i mom 178. Tidigare har det här kravet uttryckts mer diffust. Med andra ord går det inte längre att leta fram en klubbmedlem som är sjuksköterska inom äldreomsorgen, om inte personen ifråga satsat på utbildning i HLR på egen hand.
Det ska bli intressant att se hur frågan löses i början av den kommande tävlingssäsongen. Hur hårda vi överdomare ska vara får jag säkert veta mer om på konventet. Säkerheten ska inte vara förhandlingsbar, enligt min åsikt.
Som sagt, mer följer i nästa krönika. Passa nu på att växla mellan träningspassen i ridhus (om du har tillgång till något) och sköna snögalopper. Jag kan inte minnas när förutsättningarna senast var så optimala som just nu. Jag erkänner förbehållslöst. Så här ridsugen har jag nog inte varit sedan familjen ”avhästade” och jag placerade ridhjälmen på hatthyllan.
Marianne Wallin
{ 1 trackback }