Han är samma häst nu som när vi åkte till Falsterbo, för oss är han en vinnare!

14 juli, 2014

Jag slår upp morgontidningen så här dagen efter Falsterboveckan och fotbollsfinalen och läser följande: Psykologen: Så accepterar du VM-saknaden. Det kanske är något för oss Falsterbo fans, för nu är ännu en hästveckan slut, det är över för i år. Hur ska vi klara oss, behöver vi hjälp?

Hästveckan här i skåneland bjöd även i år på massor av fina hästar för oss som är omätliga när det gäller att se dessa vackra djur. De som är lite mer lagom intresserade eller för all del totalt ointresserade kunde i år ligga på stranden för vädret var riktigt fint större delen av veckan. Kaninhoppningen var också ett alternativ, där träffade jag på en morfar med ett barnbarn, ingen av dem var särskilt intresserade av hästar. Kaninerna fick stå för underhållningen sedan vände de tillbaka till campingen för att fixa mat till hästentusiasterna. Det är så det är här i Falsterbo. För en del är det här en skön semester och för andra är det en jobbvecka. Det kanske är det som är charmen med Falsterbo. Här möts glada amatörer och proffs på samma banor och villkoren är väl ganska lika i alla fall i hoppningen. Om ett hinder faller så ser och förstår alla vad som händer.

På dressyrläktaren däremot diskuteras det ofta om poängen som ryttarna får.
– Titta bara på den där uppridningen, sa kvinnan bredvid mig på läktaren när en ”glad amatör” red upp sin egen uppföda häst framför domaren. Varför fick inte hon mera poäng? Hur kan det skilja så mycket på rakt fram och en diagonal? Kvinnan är lite upprörd och förstår inte hur tidigare ekipage kunde få nästan 10 % mer på den lilla snutten.
– Det är säkert för att hon är en kändis, säger kvinnan sedan till sina väninnor som sitter på andra sidan om henne.

Det är väl så med all bedömningssport, lite av charmen kanske. Det spelar ingen roll vart du sitter på läktaren, det finns ”små dressyrdomare” överallt. Man tittar på displayen som presenterar siffrorna och ibland är man helt överens med domaren och ibland funderar man på om hen ”knöt skosnöret under tiden”.
– Domaren kanske skulle behöva en ”linjeman” fortsätter kvinnan bredvid mig. Hennes kompisar fnittrar lite och jag kan inte låta bli att tänka på när vi arrangerat tävlingar i vår lilla klubb. För ibland fungerade ”skrivaren” som linjeman, bra eller dåligt det vet jag inte.
Fast så här i fotbollstider så kan jag inte låta bli att göra en liten jämförelse till med den bolltokiga sporten. Det är ju en bedömningssport till viss del, som ett mellanting mellan hoppningen bollen går i mål=rivning. Alla även oinvigda förstår vad som händer. Svårare blir det när en av ”männen” med bollen ramlar och tar sig för benet. Såg domaren om spelaren satsade på bollen eller var det motståndarens ben som fick sig en känga av dubbarna? Frispark/gult kort = poängen i dressyr. Man förstår inte alltid varför poängen blev som de blev, precis som man inte förstår varför en fällning av en spelare ibland blir gult kort för att nästa gång inte resultera i någon åtgärd alls. Sedan så får vi se reprisen och då förstår vi att domaren gjort en ”tabbe” eller gjort helt rätt. Men beslutet går inte att ändra, vare sig det gäller  dressyr eller fotboll, det är domaren som har sista ordet. Tur är väl det!

 

Vem avgör vem som är en vinnare?
– För oss är han en vinnare, vi tycker lika mycket om honom nu som när vi åkte ner hit. Så säger den ”glada amatör” och hästägaren Rebecca om sin häst LT Tiger efter hans andra runda på hoppbanan. Vi trodde aldrig att han skulle vinna! Det här var ett äventyr för oss. Härligt att höra tycker jag.
För andra är det tvärtom, de är här för att jobba, vissa upp sig och prestera. För Falsterbo tävlingarna fungerar även som en sort skyltfönster. Hästar vissas upp och bedöms men det är samma sak med ryttarna och det märks väl tydligast i unghäst championaten. En bra pilot ökar nog hästens möjlighet att göra bra ifrån sig inne på banan.
Ett skyltfönster mot omvärlden.
Jag bytte några snabba ord med en i mitt tycke riktigt bra pilot, Anna Svanberg. Hon hade precis kommit ut från prisutdelningen med valacken Revolution, de hade inte helt oväntat fått mest poäng av alla 5 åriga dressyr ekipage som var i Falsterbo. När hon skulle säga något kort om hästen, bara två ord om hästen så behövde hon ingen betänketid.
– Helt fantastisk! Svarade Anna blixtsnabbt. Sedan var det dags för henne att fokusera om. Nästa klass var för de 6 åriga dressyrhästar, även där skulle hon in och försöka slåss om rosetterna. Det gick bra, inte riktigt lika bra men Anna var nöjd. Varm med nöjd. På fråga om man kunde säga att det var en bra dag på jobbet. Så svarade hon skrattande att det kunde man absolut säga!

En annan som lyckades bra i sin marknadsföring var Alexander Zetterman. Ingen kan väl ha missat hans tårar och hans totala glädje. Under programmet ryttareliten fick vi följa honom och höra om en del tråkigheter. Tror att många led med honom och unnade honom den här segern. Det var stort och stämningen var makalös, precis som den var under Nations hoppningen. På dressyrbanan är det inte alltid lika ”högt till tak”. När en annan tv kändis från ryttareliten rattade in sin dressyrhäst på arenan så började givetvis publiken att applådera. Men då blev det stopp, ryttaren var tydlig med att hennes häst inte klarade av sådant, i alla fall inte innan själva ritten. Fast en dressyrryttare som verkligen bjuder på sig själv är väl Patrik Kittel, han ser genuint glad ut när han klappar om sin häst. Det värmer hjärtat och han är alltid tillmötesgående och pratsam.
Dressyrhästar kontra Hopphästar. Det blev lite märkligt när vi satt och tittade på de välutbildade dressyrhästar, för nu fick inte publiken gå och komma som den ville. Nix, dagen till ära så var funktionärerna där och sa att under ritterna fick man inte gå ner och sätta sig för då störde man ekipagen. Men när de unghästarna (läs 5 och 6åringar), var inne på banan då fick publiken vandra hur som helst på läktaren. Hur tänkte dom där?
- Glömde bort att vi var på dressyr nu! Sa en yngre kvinna lätt ironiskt till sina vänner när de blev stoppade av funktionärerna. Kvinnorna kom precis från hopparenenan och där var det helt ok att gå som man ville.

Hur svårt kan det va? Hördes ekande över området, när Zetterman gjorde en felfri runda i nationshoppningen. Det var Linda Bengtzing som undrade hur svårt det kunde va och för min del är det inte så svårt alls. Visst är det trist att både fotbolls VM och Falsterbo är slut, men någon psykolog hjälp det behöver jag inte. Jag kommer att klara mig fint och snart är det dags för nya härliga hästtävlingar.

 

Text och Bild: Åsa Pernes

Relaterade Artiklar

Previous post:

Next post: