En falsterbo vecka är återigen slut, som alltid en minnesvärd vecka. Vi svenskar pratar ju alltid väder, så det här året kommer man väl att minnas värmen, för den satte sina spår – många i publiken brukar tycka att det är ett ypperligt tillfälle att passa på att förena flera nöjen samtidigt, sola sig = bikini på läktaren men i år blev det en och annan brännskada, som någon konstaterade, det gick bara inte sitta där när det var som varmast, det var ”stört omöjligt”. Men jämfört med ”det regniga året” då allt regnade bort så är solen hundra gånger bättre.
Alla bär ju med sig olika minnen hem, här är några av våra favoriter.
Han kom, han såg, han segrade först med laget i nationshoppningen där han red två felfria rundor. Sedan åkte han hem till Tyskland för att rida sina andra hästar, han återvände till Falsterbo, för att där rida Casall la Silla i Grand Prixen och det blev en seger även där, det fanns inte något som kunde stoppa Rolf-Göran Bengtsson varken värme, konkurrenter eller höga hinder. När det gällde värmen så hade Roffe sin egen strategi, rid fort så fläktar det mera.
Nationshoppningen, allt prat innan om hur ”dåligt” det gick för Sverige var som bortblåst, alla var tokglada, att vinna och att göra det på hemmamark, kan det bli bättre?
En del trassel med skadade hästar gjorde att Helena Lundbäck fick några timmar på sig att förbereda sig, hon blev reservens reserv, efter klassen så blev hon hyllad av
förbundskaptenen Gösta Asker som sa ”alla i laget gjorde starka och bra insatser, men särskilt Helena som knappt han förbereda sig”.
Malin Baryard-Johnsson konstaterade efter segern med Cisco i sjuåringschampionatet att nu har jag riktigt bra hästar igen. I den femstjärniga Grand Prix debuterade hon med hingsten Tornesch och det gick ju riktigt bra, den enda som hon inte kunde rå på var Rolf-Göran Bengtsson, han var oslagbar. Malin fick pris som meetingets bästa ryttare, hon förklarade lite skämtsamt efteråt att det var inte så svårt, Roffe var ju ute ur landet, han var ju nere i Tyskland och red – det är det enda sättet att vinna på, när Roffe är någon annanstans.
I dressyrfinnalen för 6 åriga hästar var det först två danska ekipage, tätt därefter kom bästa svenska ekipage, Sandra Sterntorps på den spektakulära Greeting med 71,3% det har är ett ekipage som vi troligen kommer att få se mycket av i framtiden. Sandra berättade senare att nu ”haglar” buden över Greeting, men han är inte till salu, en som vill köpa hästen är hennes tränare, Andreas Helgstrand, som vann klassen för 6 åriga dressyrhästar på Uno Donna Unique, med en otroligt fin ritt och en makalöst fin häst, han har frågat flera gånger om Gretting är till salu.
Hollands frackar, vilken fråga det blev, fick man eller fick man inte ha en sådan färg på fracken, det blev en del läsande i regler osv och där fann man att 10% av grundfärgen skulle finnas i fracken så frackarnas färg blev väl godkända, de var snygga! – såg ut att vara i siden eller något liknande, kul med lite annat.
Hästhandlare/hästförmedlare, hamnade bredvid två stycken utländska köpare som tittade på unghästhoppningen, de var på jakt efter nya hästar, hopp teknik pris summor, häst stammar, ryttare, köpare allt kunde de här, vilket kunnande – det var spännande att bara lyssna på dem!
Minna Telde, som i kvalklassen för 5 åriga dressyr hästar kommer in på en spänd Isac, hon klappar om honom och sedan rider hon lätt några varv för att lugna ner honom, Fint!
Bra förebild, sådant värmer hjärtat, Isac får även under programmet några lugnande klappar och efter ritten går Minna ut och joggar av honom mycket lugnt och fint. Det är sådant här som är så bra att se, när sportens förebilder rider så här då blir man glad. Ekipaget gick vidare till finalen och där blev de bästa svenska ekipage, 4:A på 72.34% efter 3 stycken danskar, bästa dansk var Andreas Helgstrand han vann även här, han red hingsten Törveslettens Stamina och de fick 77,40%, ytterligare en mycket trevlig häst.
På tal om förebilder, var är hjälmarna när man rider fram, vid framridningar oavsett om det är hoppning eller dressyr sitter det ”massor” av människor och tittar på sina idoler/förebilder, varför kan man inte rida med hjälm?
Blod i munnen, på tävlingarna i Flyinge blev det lite rabalder när domarna inte såg att en häst var blodig i munnen, problemet där var väl att i princip hela publiken såg det. Det är sådant som kan hända, har man otur så biter hästen sig i tungan och det kan ju hända även oss ryttare. Här i Falsterbo så var domarna kvicka, de såg det hela och blåste av 2 stycken ekipaget.
Publiken sinade på läkarna mot slutet av veckan, Värmen var nog boven i dramat, det var olidligt varmt stundtals. I informationen som vi fick om Falsterbo Horse Show så uppgav man att det skulle gå åt 204 000liter vatten till hästarna, det blev nog bra mycket mera än så.
Hundar i mängder, så är det alltid, men jag hörde inte några rop i högtalaren på ägare som borde gå till sina bilar, jätteskönt och inte så såg vi några hundar sitta bundna vid staket eller
annat under tävlingsdagarna. Däremot så hörde och såg vi en hel del hundar som åkte i ”luven” på varandra, vissa hundägare kanske skulle kunna ha lite kortare koppel på sina hundar, hundar behöver inte hälsa på alla det är nyttigt att kunna gå förbi utan att hälsa! Undrar om inte kennelklubben skulle kunna ha en monter nästa år, massor av hundägare på en liten yta.
FEI Grand Prix Kür, här var det fint besök, inte så mycket att göra åt toppplaceringarna i den här klassen heller, den vanns ”förstås av storfavoriten och världstvåan Anky van Grunsven på Painted Black på 82, 40%, två blev Ulla Salzgeber på Wakana, de fick 75,90%, bäste svensk blev Tinne Vilhelmsson-Silvén som tog en tredje plasts, trots att hon glömde bort sitt program, hon sa efteråt att hon varit tvungen att improvisera lite, Favourit och Tinne fick 75,40% hur hade det slutat om hon hade kunnat programmet?
Anky van Grunsven som har varit med om fartfyllda prisutdelningar tog det säkra för det osäkra och lånade trygga Nelsson, han gjorde 
inte några hys på prisutdelningen. När hon intervjuades efter vinsten i kvalet så fick hon kommentaren ”att hon skulle ge Painted Black lite tid, så skulle nog han lugna ner sig” Anky tittade på kvinnan som höll i mikrofonen och sa, ”men han är ju 13år!”. I kvalet hoppade hon faktiskt av Painted Black när hon kom utanför dressyrstaketen, hon ville inte riskera att åka av.
Vet ni hur många kaniner det var som skulle tävla? 114 stycken,
Hopphäst som tröttnade och drog till dressyrbanan och piggade upp lite på framridningen, tur att inte någon kom till skada. Svårt för pressen att få reda på vilken häst det var, för
den ”tog av sig träns/nummerlapp” innan det tog sig bort till dressyrhästarna. Ny karriär?
Ponnysar, vilka kämpar! I dressyren påminner de nästan om de här små leksakshästarna, de är otroligt duktiga och ser verkligen ”söta” ut och ryttarna är skickliga på att få dessa små egensinniga hästar att göra som de vill. På hopparenan så imponeras man över både ryttarna och hästarnas mod, de rider snabbt, hoppar högt och ökar sedan tempot, det här är underhållning på hög nivå.
Inte särskilt pedagogiskt av den ”tränare” som stoppade sin elev vid passagen där publiken ska korsa inridningen till hoppbanan och berättade om alla fel och hur ryttaren borde ha gjort, hade en vuxen accepterat att sitta där på sin häst, vara lite besviken och sedan få offentlig kritik? Som tur var så ingrep några av de som skulle se
till att hästar och publik inte krockade och sa åt tränaren och ryttaren att flytta på sig, för de hindrade även nästa ekipage som skulle in på banan.
Falsterbo Horse Show är slut för i år, massor av folk, värme, köer, men som vanligt otroligt trevligt, i år var det väldigt mycket bra utställare, läs om våra favorit ”tält”.
Text. Åsa Pernes
Kommentarer är avstängda